fredag 23 januari 2015

Risk tagande

Jag har under kursen funderat på varför jag inte blev mer utåt riktad som Zvea. Det kom jag fram till när jag gjorde en litet preformans längst en väg i Skövde. Det var mörkt och trafikerat och folk undrade nog väldigt mycket vad jag gjorde:













Tyvär finns inte bilder på när jag låter med ballongen släpper ut luft så att det låter och alla gående runt vänder sig om. Vad jag inte visste under min gestaltning men jag har upptäckt i min uppsats är att folk tror på drama. Om inte folk visar att det tror så går det inte att genomföra ett drama. Därför har det blivit att jag har gjort mitt drama, men ingen annan har blivit indragen. Jag har varit ute och gått med en kompis och min pojkvän men det är väldigt nära. I garnaffären där jag köpte garnet blev jag ut skrattad och Zvea blev kallad flum. Det har under gestaltningen ärrat mig men också att jag i egenperson kan stödja tesen om att man måste tro på drama för att det ska bli något bra. När jag fick resten ett risktagande funderade jag på vad jag skulle göra. Detta var det som gav mig stor insikt och en tankeställare. Min fråga så här i efterhand Tror jag på dramat eller bara låssas jag...

Det är svårt att vara nere med en ballong! - Nalle Puh

Zvea

Drama i undervisningen är något jag kommit fram till under min gestaltning. Jag är under gestaltningen provat på dram. Jag har gjort ett slags drama efter som jag iklätt en roll som Zvea och i det upptäckt något nytt. Kanske är det jag som är Zvea men jag vill också tro att förväntiningar och utryck precis som när jag formas har format Zvea. Zvea har lyssnat på omgivningen och blivit allt mer och mer som Zvea är. Det är enormt svårt att presentera Zvea och när jag satt mig framför datorn som Zvea ville hon inte skriva alls.

Under min utbildning har tanken om att göra ett slags performans växt. Men att stå framför publik och göra något aktivt kändes för mig på tvingat och som en jobbig tanke. Redan vid kursstart var jag redo att inta en roll som någon annan. Jag virkade peruken till min karaktär som under tiden hon byggdes hade namnet Ulla Garnet. Dock så är det som med alla andra kreativa processer så att nament kan ändras allt efter som och endast i slutet kan man sätta det slutgiltiga namnet. När peruken som jag valt kalla det var klar så blev det till att börja lära känna min nya karaktär och efter ett tag fick hon namnet Zvea. Något som jag under mina tonår använda som namn till mina kläder Zvea design. Meningen med Zvea var ibörjan att hon skulle kunna ta plats. Hon skulle våga röra sig på ställen där jag inte våga och detta bland annat i universitetsbyggnaden vid Vasaplatsen. Meningen var att hon skulle gå in skrika i huset och leka runt och grejer. Men så blev inte fallet och anledningen till detta var att hon ville vara ute bland folk.


Zvea som person, hon sminkar sig och använder glasögon ovan på det. Ögon kontakt är det läskigaste hon vet och det efter som hon alltid drar till sig folks blickar så därför gillar hon inte ögon efter som hon alltid har dem på sig från olika håll. Zvea tycker inte heller om att skriva och det är djup ropat i min bakrund med min dyslexi. När man går in i en roll, drama så är det svårt att utgå från något som man inte vet något om. Jag vet inte hur det är att skriva fel fritt men jag jobbar på att blir bättre men kommer aldrig kunna skriva felfritt. Zvea väljer då att istället för att skriva lägga upp bilder och på det sättet blogga. Efter som Zvea är så avig mot att skriva har det också varit svårt. Det mest udda är att Zvea speglar många delar av mig och ibland känns det som undanflykter när jag säger att Zvea inte gillar det eller det men det är så det är. Det är något som jag undersökt i mitt drama vad Zvea gillar och inte. Dock är den känslan väldigt svårt att berätta om och därför har det blivit lite skrivit om detta.

Bygga på sklettet

Jag skriver inte mycket om vad som är jobbigt. Detta för att jag inte vill lägga min börda på andra då många har det svårt och det speciellt på hösten. Att söka jobb och det i en ny stad, packa och planera för flytt samtidigt som man ska sköta skolan göra att man blir rätt trött. Det är här Zvea är super bra och jag kan verkligen smita från vardagen ett tag. Istället för att vara trött och tycka att det är jobbigt med regnig höst är det skönt att bara smita från hösten genom att sätta på sig röda lockar stora solglasögon så att man inte ser mina ögon så mycket och sen bara lossas och leka för en stund att man är en väldigt viktig person som sitter på tåget för att man är på väg till ett viktigt möte, när man själva verket egentligen sitter och leker med telefonen och gör roliga filter på sitt ansikte och inte alls gör något viktigt. Men man kan få det till att se ut så. Det är rätt skoj! När jag suttit på tåget och lossas att jag är på väg till ett viktigt möte kan det hända att Zvea tar upp en virkning men det är inte för att hon är rastlös utan för att hon är en designer i LA! Zvea har fått nya attribut från varje resa och för varje dag som gått har jag lärt känna henne något bättre.

Dels är Zvea min inre tonåring den jag var när jag var yngre, men dels är Zvea också min raka motsats. Om någon undra hur gammal Zvea är så skulle jag säga i min ålder men att hon tog ett sabbats år och har sedan dess bara fokuserat på sin designer dröm.Tanken med Zvea egentligen var att hon skulle göra roliga och tokiga saker. Men jag tror Zvea gör mig aningens tokig också!

När Zvea inte användes låg hon i en plåtburk som jag ibland förvarar längst ner i fotändan på sängen. Mest bara för att hålla koll på henne i all flyttstress. När jag vaknar och sträcker ut fötterna så väcks jag av och blir mer vaken av den där kalla burken. Det finns något i mig som sätts igång på morgonen av Zvea så det hände under hela gestaltningen allt som ofta att jag hade på mig peruken även hemma.

Under gestaltningen var jag ute och gick som Zvea men även med Zvea i en plåtburk. Det blev viktigt för mig att plåtburkar fanns för då kunde jag diskutera ned plåtburkar. Det blev mitt sätt att distansera mig från Zvea se med ett helikopter perspektiv. Men även när jag efter ett tag i igestaltningen länge och mycket haft Zvea lockar på mig så kändes det i mig som Zvea ibland i vissa situationer. Det kunde hända att jag var ute och gick och så börja jag skutta runt för jag fick för mig att det skulle Zvea gjort.

Jag skriver inte mycket om vad som är jobbigt. Detta för att jag inte vill lägga min börda på andra då många har det svårt och det speciellt på hösten. Att söka jobb och det i en ny stad, packa och planera för flytt samtidigt som man ska sköta skolan göra att man blir rätt trött. Det är här Zvea är super bra och jag kan verkligen smita från vardagen ett tag. Istället för att vara trött och tycka att det är jobbigt med regnig höst är det skönt att bara smita från hösten genom att sätta på sig röda lockar stora solglasögon så att man inte ser mina ögon så mycket och sen bara lossas och leka för en stund att man är en väldigt viktig person som sitter på tåget för att man är på väg till ett viktigt möte, när man själva verket egentligen sitter och leker med telefonen och gör roliga filter på sitt ansikte och inte alls gör något viktigt. Men man kan få det till att se ut så. Zvea har under en längre tid varit både som en flykt från verkligheten men även som en vän att hålla i handen under en stormig och jobbig period.

Jag trodde att jag hade iden med denna gestaltningen klar redan från början. Meningen var att jag skulle undersöka byggnaden vid vasa vidare och sedan skulle det kanske bli så att Zvea fick komma ut i verkligeheten. Sen skapades Zvea och hon ville inte alls vara i byggnaden. Hon hade helt andra ideer och därför fick hon styra.



Processen att bli Zvea var lång och det behövdes mycket undersökning hur Zvea var i början det var som att lära känna en ny person. Ibland kunde Zvea få för sig saker jag blev osäker på som att vilja springa ut i gatan och säga till folk att de kör dåligt då fick jag säga till henne. Så här i slutet av min gestaltning känner jag att jag nog aldrig vill sluta vara Zvea så hon kommer nog vara med ett tag.

När jag var Zvea kändes det jobbigt att folk tittade på på mig. Det var jobbigt med alla viskningar och jag blev ibland förbannad och kunde vända mig om och glo på folk. Under en tågresa tyckte jag att ett par var för hemska så då tog Zvea upp telefonen och ringde och berättade högt om folk och hur dem beter sig. Hon låssas pratade i telefon istället för att själv ta fajten. Hon tog ofta inte kontakt med folk över huvudtaget, utom när hon köpte kaffe eller något liknande. Som du även ser i denna texten så vill jag inte säga att Zvea är en del av mig. Jag har försökt jag Zvea men jag glider alltid ifrån vi är två olika personer och så är det med de!

fredag 28 november 2014

v48

Hanledningen gav mycket jag fick bra respond och väldigt bra ideer. Det finns mycket och när jag säger mycket så menar jag massor att jobba vidare på i min gestaltning. Det är så mycket att jag nästan får fortsätta med Zvea i fortsättningen alltid. Zvea har blivit som en vän, en vän som skyddar mig när jag inte vill synas. Men samtidigt som hon skyddar mig när jag inte vill synas så vill hon väldigt gärna synas. Det är dubbelt, och var bland annat det vi kom fram till på hanledningen.
Veckan i övrigt har jag mest spenderat för att identifiera Zvea. På hanledningen hade jag även med Zveas dagbok och det kommer det bilder på senare.

fredag 21 november 2014

Avkoppling med stickning?


Veckoreflektion v 47

Såhär i slutet av min utbildning så har jag börjat få en god rutin på min gestaltning. Vad jag då denna gången inte gjort lika mycket som annars är att blogga. Att inte blogga varje dag på denna bloggen känns som att jag inte gör något. Jag känner mig stressad för att jag inte gör något för det finns inget att se inget resultat. Fast när jag tänker efter så jobbar jag med gestaltningen varje dag. Lite varje dag för istället för att jobba med gestaltningen 5 dagar i veckan så jobbar jag mindre 7 dagar i veckan efter som jag flänger runt på diverse jobb intervjuer och jag även jobbar samtidigt.

Att inte få tiden till att räcka är något som jag upplever även i klassrummet. Eleverna jobbar effektivt men samtidigt pratar dem med sin granne och i slutet av terminen måste eleverna stressa ihjäl sig.

I går över hörde jag också en konversation där en mamma berättade att hennes dotter är stressad i skolan. Tydligen sitter dottern bara hemma och leker med sin platta när hon inte är i skolan. Så mamman tyckte att om hon nu är så stressad kan hon ju göra saker hemma.

Min direkt fråga ut efter detta är om jag ska jobba med att bearbeta stress, att jag ska jobba med att visa stress eller om jag vill visa tid, eller bearbeta tid. Vad jag väljer vet jag inte men jag håller på att fixa och trixa lite med olika saker så får vi se vad det blir av detta.

Zvea finns ju inte där för att jag måste jobba/ skriv om henne utan hon och hennes blogg är mitt sätt att jobba mig fram till vad jag vill skriva/ jobba med så att ni tänker på det.